viskningar i nattens mörker

Jag försöker att hålla ordning på nattens ugglor lyssnar ut emot det fjärran mörkret, ingenting hörs tågen är stilla.
Tågklareraren sover med sin hustru, ifall han har någon. Annars finns hans tankar i den sista filmen han såg tillsammans med sin ensamhet.
Barn kan man aldrig avla när man bor tillsammans med minnet av helvetes dörr, som när den blev öppnad förstörde alla gener med sin högfrekventa reglering av högspänning. Så ung och oförstående.
Jag tänker ibland Vilken tur ändå jag hade som inte blev lokförare, kanske klarerare kunde man ändå stå ut med att ha blivit, men detta var en tid som är förfluten.
Detta är ett Nu när framtiden kan vara öppen, lika öppen som ett sommartorp stående på ett spår på bangården.
Frågorna blir; Vem vill det; Vem kunde; Vem måste ha så svårt att ta beslut, då när mörkret sänker sig och alla kontakter är nerdragna, tiden har stannat på bangården där arbeten är avslutade för dagen.
Punkt och slut från Bosse den sjätte februari 2018. Jag är, och det är oundvikligt 74 år gammal bor ensam nej nu ljög jag mina tre tjejer bor här också Hej.
© BoN