Det som ingen annan vet,
är min stora hemlighet
Jag vet att några av er ser,
fråga inte dock, jag ber

Sanningen är att jag många gånger dog,
men dolde detta utåt och log
För vem i världen skulle väl förstå,
att lita på någon annan så illa kunde gå?

En synd så blek och ful, en skam;
borta för alltid, barndomens oskuldsfulla lamm
Än i dag flickor inga fel göra får,
den så kallade "mannen" struntar i vilket och vägen framåt fri ändock går

Fast han bär skulden, han inget behöver ta,
"nej, låt den stackars gossen va'"
Själv du får bära hans skuld livet ut
Hälften av tiden - eller mer - du önskar livets slut

Ibland funderas på jämlikhet, värde och sånt där
"Ska livet för en kvinna inte vara mer än så här?"
Fången i en bur, dagarna, åren går fort
Fri han vandrar, denna värdelösa, fula, äckliga samhällets lort

Så medan livet för dig stannat har,
knappt en tusendedel av den du var finns kvar
Bryr han sig inte, lever livet, har kul
För honom finns inget straff, inget gupp i livets hjul