snöd längtan utanförskapet
fick mig att stanna
framförde de stängda portarna

Det var ändå natt
kylan bet i kinderna
paraplyet var trasigt
ett onödigt besök.

Jag visste att tågen inte kunde gå klockan 4 på morgonen
affisch bilden där inne på väggen bakom rutan i dörren genomskådar den med händerna kupade runt ögonen
Varför stirrar jag så längtansfyllt på henne den vackra
Glamour kvinnan, en dröm alla drömmars dröm.

Kommer vi någonsin förbi vår barndom
tänker jag sorgset när snön som har smält
rinner ner för kinderna som tårar, ett trasigt paraply
i ett snöfall om än lätt, det var endast skenbart till nytta.

uttrycket i ansiktet framför rutan är sorgset
lyfter ner paraplyet rister det för att få bort snön
nu ska jag gå hem som vanligt
till Ensamhetens tankarna, längtan

Det har nästan slutat snöa
bara små flingor yr ned från taket
kanske var det igår som flingorna föll
varför kan inte snön har olika färg
olika dagar, kanske olika grå eller röda blågröna
allt skulle bli mycket gladare då.

Kvinnobilder med glamour, vackra
kvinnor är som skönhet klär.

Måste göra ett nytt besök ändå
otillfredsställda känslotankar
inte så lätta att sätta ord på.

Verbalisera ljudlöst, med kropps språket
kan bara endast beskrivas enskilt
hon finns nog kvar i morgon
kanske Vi ses genom rutan klockan 4.
© BoN