Jag minns ett soffbord på golvet
och en ryamatta däremellan.

(Soffbordet låg på kanten
på snedden
med benen upp i vädret
som om det skämdes.
Hur hade bordet hamnat där?
Sådär?
Jag minns vidare
Minns att bordet välte
men inte av sig självt.
Minns att jag satt längre bort
vid ett annat bord.
Ett matbord utan mat
Jag och mina läxor
mina böcker.
Jag i min värld
vaknar plöstligt av ett manligt vrål...)

Jag minns en kaffestund
som slutade illa
En som blir arg
den som alltid.
Han slänger plöstligt
hela bordet upp i luften
och upp far två kaffekoppar med två fat
upp far också kaffet
och teskedarna
ned faller kaffet som ett regn
och skedarna klingar mot porslinet
och plöstligt hörs ett duns.
Där ligger nu soffbordet
med benen i vädret
och skäms.