det tar minst fyrtiofem minuter
att äta en måltid och jag äter inga
mjölkprodukter köttprodukter
inget socker inget halvfabrikat, aldrig
mat någon annan lagat och det gör ont,
igen. Att leva alltså;
det var precis såhär det började
förra gången, när det slutade med
livet på en skör tråd det var såhär
det började och i lunchrummet viskas
det om kalorier och förbjudna måltider
och skammen semlor (såklart) innebär
och jag vill bara skrika ut hur mycket
kaloriräkning förstört mitt liv mitt hjärta
min benstomme och jag går under, verkligen djupt ner
under ytan för jag orkar inte bli
sjuk igen men jag orkar inte
bromsa i tid heller och när det gör ont
står hon alltid där med en öppen famn,
som för att välkomna mig hem.