Jag sluter mina ögon och försöker framkalla

Bilder av sådant som får mig att le igen

Ser sakta upp och suckar tungt

Då jag inser att mina bilder av minnen

Inte kan trolla bort mörkret i mitt hjärta

Men ler trots allt för att släta över oron

Jag annars skapar för min omgivning

Ty min smärta är min och ingen annan

Ska behöva få rödkantade ögon och

Sömnlösa nätter för min skull