Vill du vara min spegel? Hjälpa mig att reflektera så vi slipper trubbel när bilden är dubbel?

Lägga kärleksfulla och försiktiga bitar på plats? Vara två bottnar i ett vackert bildcollage?

Vill du ha en prisma? Mina kanter är mjuka, men jag är fortfarande slipad. Jag ger ett återsken i regnbågens alla färger.

Vill du vara ett vi, ett vidare perspektiv?

Vill du vara mitt språk och överlämna ditt alfabet utan rädsla, låta mig läsa allt det ordlösa mellan raderna som det vore mitt modersmål?

Vara min blindskrift? Min synonym?

Vill du ha en berättelse? En fabel? En antonym? Skriva ett vi i sanden, eller rista in våra namn i ett vårdträd?

Vill du gå bortom det ordlösa och stanna där med mig tills det tystnar?