Det är en ny resa nu
och jag står i fören
med vinden i håret.

Den är med mig,
inte mot mig.
Samtidigt som jag vill skrika:
” äntligen”
så skrämmer det mig mer
än brännmaneter och dyningar.

Snart slutar jag att inkludera dig
i mina planer.
Du kommer ha sjunkit undan för min blick
och dess beräkningar.

Inte längta
Inte dela
Inte sakna

Tanken svindlar nu
men när jag väl är där
så kommer det vara ett naturligt tillstånd
vilket jag inte märker av.

Brännmaneter. Dyningar.

Det är synd att resan är slut.
Jag tror att du kommer sakna mig
när vi inte längre delar.