Jag vet att du är arg på mig. Jag vet att du är på kryssning nu. Annars hade jag inte försökt kontakta dig just nu. Jag vet att du berättar allt för L och J. Jag vet det. Jag bryr mig inte om det. Jag är i limbo. Limbo. Allt är bra annars. Men jag vet inte vad som hänt mig.
Du är en storm.
Jag vet att du tycker att jag är respektlös som ger dig oanständiga förslag. Och jag vill inte vara sån. Men jag måste ta de halmstrån som finns.

Jag ber dig, håll detta mellan oss. Jag vet att du är långt från land nu. Säg att jag betyder något. Jag förstår om du ser mig som en parentes i ditt liv. Men för mig ör du allt annat än en parentes. Första gången jag såg dig. Första gången.

På riktigt. Allt annat försvann. Allt. Visste knapp att jag fanns innan du kom.
När J sa att du skulle på kryssning. Jag var på riktigt beredd att beställa en helikoptertur för att ens få möjligheten att träffa dig. Det må ha låtit som ett skämt. Men inte för mig.
Jag gör vad som helst.

Snälla säg inget till L eller J. Inte för att jag skäms. Jag är bara en sucker for love. Vill inte vara oförskämd alls. Kan bara inte alla känslor. Ge mig något.



Prolog:
M, bara så du vet. Att om du vill ha mig vid sidan av så är jag mer än villig att vara din bitch. Förstår att det låter märkligt men du får mig när du vill. Utan några förbehåll. Och jag kommer vara diskret med det. Och vill du inte så är jag lugn med det också.
Prolog slut.

Epilog:
Jag har inte framställt dig som en bov. Saker förvrängs när det återberättas.
Jag har väl bara missuppfattat dig. Förlåt. Det är sånt jag gör
Hej då. Ha det bra.
Epilog slut



Ja, jag skrev prologen innan texten. Vad gör väl det. Det är så det är bara.
M's egna sms kommer jag inte posta. Det är inte min egendom. Och vem vet, det kanske blir en bättre text på det här viset.
En sammanfattning kan ni få:
Jag förstår ingenting, och allt är mitt (skribenten av detta verk) fel. Hon har inga förhoppningar gett mig. Men jag önskas ett lycka till, för hon vill mig väl.


Analys
Jag vill också mitt väl. I mitt väl finns hon med. Men vi får väl mötas på mitten där jag får inget och hon har allt hon redan hade.

Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att jag aldrig egentligen betydde något. Trots tårarna, eller var det bara mina tårar som föll? Ni vet, vi stod i skogen och höll om varandra när vi sa farväl. Vi kysstes. På riktigt kysstes. Det var nästan sex. Jag kände det då definitivt som kärlek. Åtminstone åtrå.

Ett hej då blev en kvart. Blev en halvtimme.

Hon sa senare att hon stalkade mig på facebook. Letade fram en favoritbild. Nu säger hon att hon aldrig gett mig förhoppningar. Jag har många exempel på det här. Saker som aldrig hänt som jag upplevde.

Det sades att hon inte skulle lämna N nu. Men vem vet hur det ser ut om ett år. Det är en förhoppning i mina ögon. Eller är det bara ett vagt farväl?

Jag får inte ihop det här. Jag tror jag föll i kärlek med henne.

Analys slut