ensam på havet
mellan dig och mig
flyter jag

med oändligt
avstånd
ett hav av
tid och rum

i tystnad styr
vi sakta mot
varandra

i drömmar
skymda av
vågorna
ser jag oss
tillsammans

vaknar upp i natten
i minnet av
närhet och
tillvaro

känner hur hamn
och öppet hav
blir till din famn

sedan länge har havet
skrämt mig

men som en våg
som förs till hamn
så förs jag
till dig

rädslan övergår
till tryggheten i dig
den spelar ut sin roll
och blottar en
svaghet i skugga av
din stolthet

dina ord blickar
och leenden
din beröring
ger mig lugnet
jag inte visste
att jag saknade

du lyfter mitt
ankare

slå ditt segel