så när väl den sista
solen spridit sina
strålar för sommaren

då när hösten helt
plötsligt obemärkt tagit
sig ända hit
till där vi är
till nu
det enda som finns

jag har ännu inte
lärt mig hur
jag ska bestå
i ro
därmed faller ned igen
i gamla tröttsamma
hjulspår

likt en romersk
vagn dras jag
alltjämt runt och
runt på bekanta
vägar

de är djupa
hjulspåren

runt och runt
vi åker

tills jag inser
att det finns
alternativa vägar
att färda

de följer icke
ett spår
har ingen fysisk plats
i vår verklighet

jag kan ta mig
var jag vill

biljetten som
krävs för att
lösa en resa
är att bara
släppa taget
låt allt bagage
tillintetgöras

låt tiden upplösas
låt dimensioner
upplösas

i intet finns
allt

allt som finns
är nu

jag kan
jag vet
bara släpp
relingen

känn havsbrisen
piska ansiktet
bli till
mjuk massage
läppar
som möts
fingrar som smeker
klämmer
känner

där tid visar
sitt rätta ansikte
ett intet
ett allt

tillbaka till
när allt var
ett

ett intet

så som det
alltid varit