Där går jag. Ledig och fri. Den stora sjön Mjörn ligger där. Jag ser isen, ett vittbrett istäcke, men längre ut, där ser jag öppet vatten. När jag går där hör jag isen stöna. Det är ett återkommande ljud. Den stönar och "råmar".
Solen får hela härligheten att glittra och gnistra. Jag känner hur solen värmer lite mer nu. Den kommer ju närmare och närmare jorden i Norden.
Här går jag, en svensk som längtar efter våren.
Nu förbereder sig sjöisen för smältningen. Ja, isen ska sakteliga smälta ner, tills vattnet ligger där öppet och redo för badare,barn och båtar!

Varför stönar Du så Is? Det måste väl vara för att du håller på att bryta upp?
Eller stönar du jämt? Det vet inte jag. Utan det får en naturvetare förklara.
Men, jag är fullkomligt nöjd med att bara lyssna till is-stönandet, bara uppleva denna enorma is på den kära sjön Mjörn!

Till april, när all is smält, då ska jag komma tillbaka hit. För att inviga badplatsen. För att gå i från stranden, bada och simma av hjärtans lust. Ja, snart är ju den tiden här! Undrar hur många dagar det dröjer, innan Du försvunnit, Du Is...