Så gick han till slut dit

Dit där vi alla till slut hamna

Färdig är han med arbete och slit

Nu när det eviga obevekligt honom famna

Äntligen fick han ro

Slipper mot kroppens krämpor strida

I mörkret går han mot ljuset stärkt i sin tro

Slipper att varje dag lida

I tanken ser jag honom mot solens strålar kisa

Vandrandes stigen över ängen och jag ser att han ler

Han har gått före, när det är min tur kommer han mig vägen visa

Men här visar han ingenting längre ty Far finns inte mer.