Jag satt på bussen, pratade med den kvinnan som läste
Mannerheims memoarer, dräglet börja rinna ur ena
ögat. Blev som skumme på Mässträske då
Tranorna yla på ett ben.

Pilupali låten

Mitt liv som utropstecken
blev en rubrik
spelad textlöst
på trumpet med sordin.

Sängkammar jenka
visslade Henka. Bror
till, far mins kusin.

Han den sista av sitt slag, flätade
tarmsträngar till Jouhikkun. Blev
ångestlåten på bröllopsnatten alltid
tvåstämd i septim.

© Bosse 24 april 2018.