Den onde, den gode och den fåkunnige
gick på en torr och knastrande grusväg,
såg bonden som sådde sin åker
bördig var myllan.

Hörde av min granne, han den gamle
att bonden fick en tia, sade den fåkunnig mannen.
Inte så farligt alls sade den onde
den är nog försvunnen i dag min vän.

Tiden ger den ödmjuke skördens gåva
dubbelt upp, den gode knäppte sina händer.
Denna morgons gryning höll jag tjugan
i min hand önskade bonden välgång.

© Bosse 16 maj 2018.