syrebrist i varje kroppsdel,
fastnat i en längtan av att vara hel
ångesten på omlopp i cirkulation
vill ha flyt men möts mest av friktion
backar och motstånd varje dag
vem är kvar, vem är ens jag?
orkar denna version av mig,
en dag till, skulle jag kräva det av dig?
när allting har hamnat bortom rimligheternas gräns,
tär minuterna på själen och tårarna bränns
bakom ögonlocken och rinner mot kudden igen,
saltvåt av förtvivlan vill bort, ut, helst hem
men inte ens hemma kan bota mig nu,
fast på ett sjukhus, dag trettiosju

.