EN FEMÅRINGS KLAGAN

Jag ropar jag skriker jag gråter i min lilla säng
Annars vill jag vara ute och springa på en äng
Ångesten griper tag i min lilla kropp och jag får panik
Hur jag än vrider och vänder på det är allt sig lik

Mina fem år som har gått har kantats med stor oro
Även om ibland de har slängt till mig en marabou
En kram kunde jag åtminstone få det vore väldigt skönt
Men att klaga och gråta bryr sig ingen om det är inte lönt

Varför tycker de inte om mig är jag bara till besvär
Ibland känner jag mig som om jag skulle vara en galär
Kärlek måste vi ha om ändå så lite det är ett krav
Tänk om jag kunde viffta med min otroliga trollstav

Jag får nog ligga här och ha min ångest för den går inte bort
Men borde skriva till myndigheterna om folkhälsorapport
Vad har en liten parvel som jag något att säga till om
I kväll skrek jag väldigt högt för ångesten började tidigt den ankom

Bo Grapenskog