Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Epifani


Mitt bröst, det som sjunger,
virar in syrenen i sång. Blommornas
frömjöl packas på humlans frakt.
Gråsparvarna tjattrar senaste nytt, 

hukar under björktrastars skrattsalvor.
Över klipphällen slår solen guld
på silverblänkande spindelväv
och lägger sig utslaget på redden. 

Rådjuret med sitt kid träder fram
ur skogskanten och den här invändiga
sången, den bubblande sången,
behöver ingen adressat. Inte heller 

ber den om tillåtelse. Länken mellan
natt och dag är en kovändning
i rymden, en oformlig farkost av mjölk
i vare sig upp eller ner som inte vet
om den ska vara in- eller utandning.

 

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 368 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2018-07-07 07:51



Bookmark and Share

  Staffan Nilsson

Fint gestaltat i våra egna ord!
Det här har jag varit med om
Mer än en gång
Aldrig nånsin har det varit en gudomlig uppenbarelse - bara glädje!

2018-07-09

  Respons VIP
En dikt som famnar existensen naturen och rymden.
2018-07-08

    ej medlem längre
Nu är du verkligen i ditt rätta element som du behärskar till fulländning. Du lyckas med att fånga det svårgreppbara i en upplevelse, den där känslan att man nästan lyfter i en högsång till naturen och livet. Ditt bildspråk är som alltid fräscht och unikt, och se bara hur ett ord som tjatter riktigt låter som ett smatter eller tjatter. Ljuvliga ljudklanger i denna örats och själens musik.
2018-07-07

  ResenärGenomLivet VIP
En skön serie av vackra bilder att njuta av...
2018-07-07

  Jaseph
Det är en stark text det här, med ett sorts samspel mellan makro- och mikrokosmos. Jag gillar den koncentrerade formen: Fyra strofer, de tre första fyrradingar. Den sista strofen har fem rader. Bra med en viss asymmetri!! Stroferna knyts ihop parvis. Första och tredje strofens sista rad slutar med komma och meningen fortsätter i nästa rad. Snyggt! Det finns en hel mängd saker att säga om välljud i denna dikt. Låt mig lyfta fram några! Bland annat finns det mängder av exempel på konsonantisk assonans! Som i första strofens första rad. Lägg märke till bokstaven t i följande ord: "Mitt bröst...det". Eller i sista raden i samma strof där orden "tjattrar", "senaste" och "nytt" fås att samspela! En annan sak som slår mig är något man skulle kunna kalla "symmetri". Ofta använder sig den här dikten av ordpar som liksom samspelar genom att dela rytmiska och ljudmässiga kännetecken. I första strofen har vi till exempel en sådan symmetri i tredje raden där första och sista ordet samspelar och bildar ett sorts ordpar. Frömjöl och frakt börjar båda på "fr" och bildar en ljudande enhet. Jag tänker också på de två sista orden i samma strof, där gråsparvarna och tjattrar har samma vokaliska mönster med två a:n. Ja, de är vokalisk assonans men framför allt blir det en sorts symmetrisk samklang som binder ihop texten. Ett riktigt snyggt par hittar jag i andra strofen där orden silverblänkande och spindelväv har samma vokalserie i, e ä. Grymt!! Det finns andra exempel på samklang och dubbelverkan som inte är lika självklar men som finns där och ge stadga åt texten. Jag tänker tillexempel på andra strofens näst första och sista ord: "Lägger" och "redden" ser ju helt olika ut men båda orden är tvåstaviga, vokalerna klingar nästan likadant och det finns en sorts konsonantisk symmetri mellan dubbla g och dubbla d. I tredje strofen ser jag ytterligare ett mönster i första raden. Orden "sitt kid" klingar skönt tillsammans med vokalisk assonans och ger struktur och symmetri.
2018-07-07

  catharina.jerbo VIP
Pang! Tjoff! Shakespeare is back! Och han leker och njuter och busar med och av orden!
Precis så sjöng det i min själ när jag läste. Himmelskt!
2018-07-07

  Nanna X
Nu fick jag googla epifani - plötslig gudomlig uppenbarelse. Fint hur den klassiska naturlyriken bryts av oväntade bilder: solen som däckar på redden och farkosten av mjölk - det ger den andliga upplevelsen en skön distans.
2018-07-07

    ej medlem längre
Och så är det det där ögonblicket som inte kan summeras: jaget dras in i något större något; man vill ge ögonblicket utsträckning, och då är det enligt min erfarenhet borta.
2018-07-07
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson