i tunna linjer över handryggen
sveper en medveten tanke
där växer en vilja,
en klåda som blöder vid minsta beröring,
ett liv med vinklade andetag

 

 

jag sträcker upp min knutna näve
låter ådrorna spricka, andas in genom munnen
fyller bröstkorgen med lust

 

 

och du säger att jag inte finns