(varför?)

gå

skorna skavde på ett alldeles nytt ställe idag, fotsulorna vek sig och tårna stötte i framkanten. hon kunde nästan känna hur skinnet blev tunnare för varje steg, hudcellerna blev mjukare och delade på sig för att ge utrymme för muskelvävnaden som inte ville vara med längre.

att gå, hade hennes farfar sagt, var det som förde livet framåt. hon hade gått sen dess, flera hundra år av gång satt nu i hennes ben och höfter. att stanna, hade hennes farmor sagt, var det enda som kunde skada på djupet. 

och på blåbärsriset satt väl alltid en fjäril och väntade?