Idag rinner tiden inte
inte som flod utan bara mot noll.
Över huvudet glimmar det till,
ett plan, en svävande silverfisk
på väg till eller bort. Kanske
från/till Manilla där det bor många
okända för mig, med helt vanliga
liv utan vetskap att jag just nu
bär dem alla i mitt huvud. 

Nu putsas fjädrarna noga
såsom en som förlorat ett mynt
i gräset. En slirande kaja glider in
som poesi inte pressas fram
utan glider in som kaja på lekplats.
Någonting cirklar här!
Här linkar halta malar över glasskåpet,
kassa i lyset och lim i benen.
Kravklockorna bånglar över timmarna
med alla lektioner i prydlig kö.