Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Domedagen

   Det sägs ju att man ej ska döma för att inte själv bli dömd. Det står visst i bibeln om jag inte missminner mig. Oftast då det gäller att döma tänker i alla fall jag på något negativt. Kanske är det inte så? Det kanske i lika hög grad är att ge beröm, vilket väl också är ett sorts dömande. Men till det bättre. Vem vet? Grunden för detta resonemang är den sist tidens händelser. Jag har ju verkligen höjt min moped, Kymco, till skyarna. Jag har till och med tänkt ut en liten dikt till den. Så här går den:
Den är min bäste dräng
Bär mig dit jag vill
Den och jag är nu ett gäng
Han liksom hör mig till.
   Men säg den lycka som varar, igår sa den stopp, sedan dess har den inte sagt ett ord. Vilket fick till resultat att jag skruvade igår, utan resultat, vill säga. Kan vara att det är den elektroniska tändningsmodulen som behöver bytas. CDI,n som den så vackert heter.

   Tur att min kvinnas moped fanns ,också den en Kymco, så att jag kunde hälsa på mina vänner på Juvanå som jag träffade på marknan i Junsele. Musiklärarn hade haft några tuffa år när han hade gått in i väggen som allt fler verkar gå in i (Måste vara en stadig vägg). Hans fru hade å andra sida passat på att doktorera i Umeå. Tyvärr var det samma dag som hennes sambo´s pappa gick bort så det var en dag med både glädje och sorg. Hans ”in i väggen” besök började med att hörseln försvann. Naturligtvis blev det då sjukskrivning och sedemera omplacering till en halvtidssysselsättning, som han för närvarande innehar.

   Det blev en trevlig stund där på kvällskvisten i det nätomgärdade partytältet, eller vad det nu benämns.
Köpte ett par tunna handskar på marknaden som jag tappade bort när jag mopedledes tog mig hem på kvällen, till ett tjuginie gradigt kök. Tacka vet jag vintern när man kan klä sig så att rätt temperatur erhålls. Funderar skarpt på att beställa en CDI.
Igår lastade jag också av det stora björklasset jag hade på traktorn. Så nu är det bara att gå ut i bastun och hugga i, eller såga, snarare. Eftersom inga andra anmält sig till det torde den uppmaningen gälla mig. Jag som inte gillar den höga temperaturen i arbetslokalen. Så det gäller att fortsätta skriva så jag inte riskerar att hamna där så fort. Har för mig att jag har en isté påse i skåpet. Kanske skulle man blanda till den och väta sin kruttorra tunga och svalg. Det gör jag, får fortsätta skriva senare när solen fallit lite.
   Det är bara att inse, det flödar inte precis dessa dagar. Jag talar om lättheten, det som ibland näms som ”flow”. ”Flyt”, säger man väl på svenska, då jag tänker efter. Det ska väl man göra ibland, tänka efter, sedan nåt hänt. Som till exempel nu när jag  tänkte inleda andra delen av kapåklyv säsongen. Jag tankade sågen, körde ett tag, märker att kedjan blir längre väldigt fort. Spänner kedjan något på motorsågen och känner på den att den är alltför het. Går till verkstan och letar upp en annan såg som jag tänker ta grejer ifrån tar loss kedjedrivningen men hittar inget fel förstår att jag måste riva mycket mer för att komma åt felet. Kliar mig och beslutar mig istället för att spara skruvandet till kvällen då temperaturen kanske fallit nån grad, under tretti, vill säga. Har tänkt bege mig till affären också, säjer jag till mig själv som för att urskulda mig själv för att jag inte omedelbart lagar sågen.

   Med de tankarna i skallen stegar jag iväg från den trasiga sågen och går in till köket och knackar ner den här olyckssaliga skrivelsen och funderar varför Ödet bestraffar mig så hårt när allt gått så bra tidigare.

   Nu är klockan två på natten och jag har just tvättat mig efter sågreparationen. Det var tur att ingen hörde mig. Det var en sån där hundrasvordomarsskruvning som man tvingas genomlida emellanåt, tyvärr. Nå, nu är det gjort och jag kan nog sova lite lättare i natt. Den tysta Kymcon får väl jag gå och titta snett på i morgon när jag går förbi den.

   Det är svårt och lätt att bli äldre. Svårt när synen och mörkerseéndet avtar, lätt för att det krävs mindre för att man ska vara tillfreds. Det där kanske ändrar sig med tiden jag är ju bara sextifem nu. Jippi!!! Pension!!!




Prosa av Mats VIP
Läst 326 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-07-15 00:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mats
Mats VIP