Bortom en handfull små
bygder; där ensliga tjocka tallar
sveper in byar, rinnande bäckar,
och andra vattenflöden intill mörka
tysta urskogar,
ja, bortom öppna grusvägar,
förglömda återvändsgränder,
ödsliga ängar med dagg och
mask! --- där kan du se henne
på kilometers avstånd komma
strosandes, längs milstolpar,
djupa diken med håret vilt
över ansiktet; kaffebruna lockar,
drömlik blick, puffande små kinder
varsamt passerandes förbi hagar,
surrande bin och motorljud!

Hennes smil
räknar alla hennes steg,
där hennes späda fötter
traskar --- genom lera,
på het asfalt --- och snår,
Gud vet vad.
När hon ser sig omkring
fångar hon allt, och allt
reflekteras i hennes sköna
drag och dagsljus;
himmelen återfår sitt djup,
de kvittrande trädtopparna
fylls av högstämda melodier,
--- skogen dånar och ekar
långt in i trädstammarna!

Hon är flickan, sannerligen
flickan!
som håller i både solen
och månen
--- med nacken vindkysst
och huden fläckfritt
obränd.