På mörka lantliga ängar,
far nattdimman spöklikt
fram.
En blickstilla gestalt, försummad
djupt i skuggorna; den gamle fågelskrämman!
hatten hans blänker i månens fasansfulla blå sken!
Tystnaden drar över de darrande grässtråna,
vinden kusligt sjuder!
grindarna våldsamt ljuder, ifrån verandan hörs hysteriska klockor bjällra...