de sprider sitt budskap i stuga och på torg

de talar i Svea Rikes Sal

välklädda, propra i kostym

de talar med kluven tunga

likt lömska ormar hugger de

sätter tänderna i de tvehågsna

de som lockas av budskapet

de som ser dem som förebilder

hur lite de förstår

vad som döljer sig bakom orden

bakom det välkammade prydliga yttre

den dagen de vaknar är det försent

uppvaknandet blir smärtsamt

en baksmälla som knockar deras förhoppningar