Plånboken

Var nu det ordet kommer ifrån? En bok vet väl alla vad det är, men ett plån är väl det på en tändsticksask som man rispar stickan mot och får eld på.
Vad har då plån med en plånbok att göra? Jag har ingen aning men nu var det ju inte det som var det aktuella problemet.
Problemet var att själva den plånoförsedda plånboken var borta, vilket jag kunde konstatera dagen efter festivalbesöket på ”Urkult”. Saken var den att jag kontaktade Peter, min systerson, för att höra mig för när vi skulle fortsätta med reparationen av hans traktor så att han kunde fortsätta med slåttern.

Det är inte lätt att vara bonde denna uttorkade sommar därför var det som en skänk från ovan att han skulle få slå mera hö, för att komplettera sin egna dåliga skörd, i en nästgrandgårdsby. Till en början gick allt bra. De vita höbalarna växte i antal till cirka sextifem. Då ville traktorn vila, speciellt kugghjulen i höger  framhjul som hindrade hjulet från att snurra. Det var den reparationen som jag ville att vi skulle göra färdig, när jag ringde Peter. Men just den dagen fyllde han 50 så vi bestämde att göra det dagen efter istället.

Det var lördag så jag tänkte handla lite på affärn när jag åkte förbi den på väg till ”Klocken” en liten by där Peter med familj bor.
Tyvärr var plånboken borta. Jag letade i mitt minne vilket jag har som rutin att göra när något liknande händer, vilket inte är så sällsynt. Får se nu? Kunde jag ha tappat bort den när jag klev in i bilen på parkeringen när jag skulle åka ifrån Urkulstsfestivalen och Näsåker igår kväll? Jag kommer ihåg att jag fick åla mig in i bilen (Fiestan) när jag skulle inta förarplatsen.
Vad är det för parkeringsvakter som packar ihop alla bilar så man knappt kommer in i dem? De vill väl tjäna så mycket pengar som möjligt förstås!
Nej vänta nu? Jag åkte ju till Näsåkersmacken senare.
Min Monica ville ju att jag skulle höra efter om de hade Kalmar Nyckel (en tobakssort för att rulla egna cigaretter, vilket hon gör) Då måste ju jag ha haft plånboken enär jag köpte lite godis där!
Aha, utredningen går framåt!
Nej vänta nu! Jag frågade ju thailändskan bakom disken om tobaken först, sedan köpte jag två Pigalle och så frågade jag till sist om det fanns en kundtoalett där.

Så var det! Nu kommer jag ihåg! Alltså köpte jag godiset först, lämnade det på disken, gick på toan, gjorde vad man gör där, tvättade mig, torkade mig, återvände till disken, tog godiset som fått ligga och mogna där och gick ut till bilen och körde iväg.
Vilket skulle betyda att: Rent tekniskt kunde jag ha tappat plånboken ur bakfickan på toaletten utan att märka nåt. Kört iväg mumsandes på en mogen Pigalle och utan en tanke på en plånbok som jag inte längre hade, och heller inte längre hade något behov av.
Men det var ju igår. Nu var det ju en verklig kris! Förväntade utgifter och ingen plånbok. Klockan var halvtolv och jag hade hoppats att jag skulle ha transporterat mig till femtiåringens tårta före tolv. Jag letade halvhjärtat ytterligare en timma trots att jag i mina tankar alltmera lutade mig åt ”toaletteorin”

Klockan blev halv ett och jag blev tvungen att åka för att hinna till affären före stängningen klockan ett (lördag) Åkte dit och handlade på krita (hur kan de sälja på krita till mig som är en sån slarver? Har de inget som helst ansvar?) Lite tacksam var jag ändå att de inte hade avslöjat vilken usel människa jag är.
Vid den här tiden hade jag helt frikänt parkeringsmänniskorna i Näsåker på grund av nya fakta.
Väl framkommen till tårtan fick jag berätta om alla platser där en plånbok kan gömma sig (framsätena i våra bilar verkar vara de ledande experterna på detta område, enades vi om)
Det blev en fin fest med ”Ja må han leva” och gratulationer och presenter. Hela tiden gnagde tanken på den borttappade vännen, på mitt humör.
Kanske hade vi sett varandra för sista gången, tänkte jag sorgset om vår långa bekantskap, min kära plånbok och jag. Bestämde mig för att ringa macken i Näsåker så fort jag kom hem.

Låt mig klargöra ett och annat om mig själv: Jag är en slarver! När jag behöver något är det bråttom. När jag använt det jag behövde så saknar det mening för mig och utgör inte längre något jag behöver hålla reda på.
Vad jag skulle behöva är antagligen en fångvaktare som höll ordning på mig, eller en ”Butler”  som höll ordning på mina saker.
Förhoppningsvis den senare.

Återhemkommen till Västanbäck och mitt hem inträder jag till köket för att därifrån ringa till macken. Tänker starta datorn för att där ta reda på numret till tankstället i Näsåker. Men först måste jag dricka lite vatten för att släcka törsten min efter den varma hemfärden. Hemfärden kombinerad med värmen och med det alltid pågående utredningsarbetet i bakgrunden tar verkligen på krafterna.
Går till vasken, slår på kallvattnet, greppar vattenskopan, råkar snegla på översidan av den utdragbara fläktkåpan där DEN ligger och solar sig i en solstråle. Min alldeles egna  kära, bruna plånbok.
Ibland är det värt att vara människa! En utredningsmänniska, en sån som G.W.Persson och jag, en som gärna löser svåra livsavgörande fall med sin skarpa hjärna.