Det är knepigt att vara knäpp
det märker jag med min käpp
dom tittar snett
på mitt konstiga sätt

Medicineringen är total
det är nog den som gör mig smal
Fem tabletter varje dag
dom gör mig svag

Det har doktorn bestämt
och det är inget skämt
om jag slutar kan jag dö
då blir det dags att säga adjö

Detta är min belägenhet
men jag har min egen lägenhet
där får jag hjälp i bland
av en hjälpande hand

Men jag skriver poesi
för att bli fri
från min belägenhet
i min lilla lägenhet

Den ger mig tröst
vår vinter och höst

Tag mitt roder
du starke viking
och styr mig här
mot främmande vidder
Ge mig en vänlig klapp
på axeln min broder
innan jag brottas
med livets stormar

Styr mig sedan mot
ditt land
där ingen sörjer mer
och alla äro jämlikar
Sätt mig iland
på en öde ö
där ingen mig sviker
och ingen kung
eller träl finns
och ingen ära av
någon vinns