Efter ett par glas vin
hade jag velat se
änglalika fjärilar just då,
men förströdda humlor
gjorde mig sällskap istället.

Sommarmolnen mot det blå
som bomullstussar
vidrörde mitt hjärta
och torkade i hemlighet
som med varsam sköterskehand
de tårar jag aldrig
kunde gråta.

Där vidrörde
en välvillig vind
som en krusning
mina farvatten
mellan alltings början
och alltings slut -

medan svalorna drog
över himlen som nottecken
för tystnaden
att tyda.