Det är ju igen media storm med det här med oss barnhemsbarn. En mjäkig ursäkt har vi fått, inte ens var statministern närvarande. Det klart det är väl kanske inte så viktigt. För oss barnhemsbarn som hade ett helvete, fick ett helvete i livet, genom att de förstörde vårt liv. Att man blir tagen släpad till en väntande bil som en sexåring som jag var, blev så mycket för mig, att det blev ett förlorat liv. Att vi inte skulle få ett vanligt liv, utan tvingas att nästan be om ursäkt för att vi fanns. Regeringarna har under åren inte tagit mycket notis om det. Utan de har ju ingen aning om vad vi utsattes för. Det som är skrämmande i detta perspektiv är att barn i dag lider lika mycket. Dem har inte lärt sig att barn är mycket sårbara.

Skyddsvård hette det, man skulle skyddas från sina föräldrar. I mitt fall trodde jag att det var jag som var förövaren, jag hade helt simpelt gjort min mor illa. Varför skulle de annars ta mig till detta ”häkte” som ett barnhem var. Jag är helt övertygad om att vi inte får dessa judas- pengar på 250.000 kronor. Detta kommer att på något sätt viftas bort, som allt har gjorts när det gäller vårt lidande. Dessa pengar ska då vara för ett förstört liv? Det klart att det är en skymf, mot oss som led och har lidit så mycket i hela vårt liv. Tro mig att barn har också känslor. Många har inte klarat av påfrestningen av detta i livet och finns inte mer. Så vi borde skänka en tanke till dem också. Det är ju bara så att de inte fick någon andra chans till att kunna få upprättelse. Jag hoppas att dessa människor som kränkte oss får en riktig ”upprättelse” någon annanstans. Men tyvärr är mentaliteten likadan i dag hos myndigheterna. Som en läkare utryckte det på 50-talet när jag var sjuk. ”Det är bara nerverna” Det var inte så bara utan livets har präglats in av lidande. Ett lidande som man inte kan sätta pengar på. Det som är det värsta är att vi fick inget liv där vi kunde på något sätt njuta av det vackra. För demonerna har hängts över oss som ett moln. Detta moln kommer aldrig att skingras. När ett barns hjärta är krossat hjälper det inte att du försöker lappa ihop det. För det som har gått sönder i bitar kan du inte på något sätt limma ihop. Ett barn som lider är ett barn för mycket.



Bo Grapenskog