Så länge har jag önskat

att du såg det jag ser.

Att förstod det jag förstår.

Att du visste att det alltid

kommer regn efter sol.

Att du också kände folks blickar bränna,

att du kunde förstå mitt utanförskap.

Så länge har jag önskat

att du insåg att en positiv fras

bara gör det värre,

Att folk är dumma,

Att ångesten till slut,

blir oss alla övermäktig. 

Nu står du här med mig,

hand i hand Står vi och blickar in i mörkret.

 Jag är rädd,

och tänk vad jag önskar att du,

var någon annan stans...