(O)synlig skönhetSkärgårdens vackerhet slår mig där i skymningen Ty det är lättare att se skönheten i det ovana Den ljumma värmen som stannar kvar trots kvällningen Det blodröda glittret i den lilla havsvikens vatten Där den ligger omgiven av kala badklippors karghet Klippor som ännu är varma efter en dag med solsken Och någonstans i bakgrunden hörs syrsornas vemodiga melodi
Just i den stunden slår det mig att vi alla bor på vackra platser Bara det att vardagen gjort oss blinda inför naturens skönhet Det har även hänt mig tänker jag där jag står i skymningsljuset Invid stranden till en slumrande havsvik och lyssnar på ljuden
För där jag bor finns det också ett stort vatten som glittrar om kvällarna Och i vars yta fjällen och skogen speglar sin glans De trollbinder dem som bara passerar eller är på en kortare visit Med sin skönhet tystnad och klara luft som lockningskraft
Så nog är vi alla lyckligt lottade ändå som får bo i detta land Som rymmer så mycket skönhet att det kan ta andan ur oss med sin glans
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 181 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2018-09-18 21:35
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |