I ett fönsterlöst rum med släckta lampor

Där sitter stackars fru osäker i ett mörkt hörn

Hon gör sig så osynlig det går och hoppas på

Att hon tillsist ska glömmas bort av andra

Ty stackars fru osäker hon kan inte se sitt eget värde

Tror sig inte duga någonting till här i livet

Så det är därför hon nu sitter här i mörkret

Hopkrupen liten och rädd hon gömmer sig för världen

I ett rum utan fönster hon bygger en falsk trygghet

Där hennes högsta önskan är att inte finnas till i livet

Inte längre vara någon som man minns och saknar

Och nu har rummet utan fönster blivit till en ensam grav

För stackars fru osäker hon dog där i mörkret ensam

På hennes gravsten står det död av ensamhet saknad av ingen

Så jag hoppas hon är nöjd där i himlens trygga oändlighet

Att hennes högsta önskan i livet besannats då hon dog