Ensamhetens väktare går alltid klädd i svart

Ty i skuggan vill han vara dold för andras blickar

Han vill krama ensamheten i oss utan att vi hinner se

Att här kommer nu den lede väktaren med sin kalla hand

Och omger oss med en kyla som ingen värme kan tina

Inga ord kan torka bort det kalla 

Som så totalt fångar våran uppmärksamhet

Ja ensamhetens väktare han går i skuggan

Söker sina offer bland dem som aldrig ler

Han ger dem en tröstande kram som endast 

Tar den lilla trygghet de nu kan tänkas ha

Byter ut det mot ensamhet som aldrig tycks ta slut

Var gång han lyckas med sin ondskefulla plan

Hörs ett ihåligt skratt från skuggans mörka vrå

Där ensamhetens väktare smyger fram så tyst

Gläds åt sina svarta kläder och sina stygga hyss

Det bästa råd jag kan ge dig om du honom ser

Höj ditt huvud upp mot solen och le min vän le

För ett leende det bär på värme och gemenskap

Det är det värsta ensamhetens väktare vet