Torkel flanerar ibland på stadens gator och kan då vilja som planlöst söka efter människor att på något sätt glädja. Han har ett spontant, rätt sanslöst sätt och till synes sakna rädsla för att slå sig i slang med vem som helst, oavsett synliga attribut för sin möjliga status. En solig dag om sommaren var han i närheten av Odenplan i Stockholm (även om Mariatorget på söder eller rent av trakterna av Karlaplan kan vara nog så idylliska) samt svängde kring ett hörn efter att ha pratat halvannan timme med en flicka som gjorde vad hon kunde för att få andra att skänka en slant till något välgörande ändamål. Till höger på trottoaren var några runda bord och stolar utsatta, för väder, vind och den som så hade lust att beställa ett glas kallt eller dricka en kopp hett. Där satt vid ett bord en man i undre medelåldern och rökte cigarr med välmående min och klädd som stigit ur en roman från tidiga trettiotalet. Så finklädd och möjligt käck som det bara kunde låta sig göra. Litet vräkig, smått bara i ett som första intryck. Torkel föll genast in i en roll, han gjorde 'sitt bästa' för att bemästra. Samtalet utföll nog enligt följande.
- Fin cigarr ni har där.
Mannen tittade nyfiket och litet fräckt på Torkel, som såg han på någon som just krupit upp från rännstenen. Mannen svarade först inte, läppjade bara långsamt på sin kopp hett och drog sedan ett behagligt bloss på sin cigarr. Torkel framhärdade dock med ett.
- Den som ändå, liksom ni, kunde ännu få njuta sitt rökdon. Vad är det förresten för märke?
- Jag vrider här fram gördeln, som är i skört papper. Har inte tagit av den än, men som du ser är det inte en sådan där väldigt dyr cigarr, 'av bästa märke'.
- Som jag antydde förut (Här tycktes mannen inse att han hade med en bildad person att göra, ändrade därför något sin ton och sätt.) har jag inte längre möjligheten att njuta en god cigarr, av hälsoskäl.
- Jo, hm.
- Det är därför en sådan tröst för mig att se er sitta här i solens sken och lugnt röka på er cigarr.
Här verkade Torkel som illustrera sin längtan att åtminstone få njuta rent mentalt av åsynen av såväl cigarr som rök.
- Jo, mannen verkade dra på svaret, något ångra sin replik och kanske bli som häpen över den plötsliga utvecklingen av samtalet.
Torkel tog adjö av mannen, lyfte med handen till ett inbillat brätte på en osynlig hatt och strövade som tankfullt vidare mot främmande mål.