Min far, Ingemar, är född 1929, han växte upp i en arbetarfamilj i Örebro. 
Min farfar var koppar- och plåtslagare. Farfar, Ruben, var alkoholist och en poetisk själ. Han blev medlem i länkarna och nykter alkoholist. Min far fick två bröder; Bo, född 1938, och Rolf, född 1940. Farmor, Edith, var hemmafru, ochs stod min far väldigt nära. Hon gick bort i cancer 1966. Farfar avled 1972. Far utbildade sej till typograf, men sadlade om och blev bokförsäljare. Han var ordförande i unga örnar (SAP), men bytte på 60-talet helt politiskt övertygelse och blev borgerlig. Han började tjäna väldigt mycket pengar och levde flott. Han var otrogen med andra kvinnor. Far och mor blev medlemmar i pingstkyrkan, som på den tiden var influerad utav framgångsteologin. Farfar var inbiten socialdemokrat, vilket skapade en klyfta mellan honom och min far. Far började gå på valium i början av 60-talet, och var i perioder deprimerad. Det är mycket sannolikt att han led utav bipolaritet. Farfars syster begick suicid. 

Min mor, Elvie, född 1930, växte upp på landet i Halland, dotter till hemmansägaren Henning, och hemmafrun Frida. Mor var yngst av elva barn, och flyttade som tonåring till närke för att arbeta som sjukvårdsbiträde.
Hon blev våldtagen som ung, och försökte ta sitt liv. Hon blev också misshandlad av sin pojkvän. Morfar var hett övertygad kristen, och en man med sjukligt temperament som gick ut över familjen. Han var snarast en despot och tyrann. Mor hade en bror, Erik, vars båt blev torpederad under andra världskriget. Han omkom. Hennes syster Rosa led utav svåra psykiska problem, efter att ha blivit våldtagen som ung. 

Mor och far träffades på en dansbana i Örebro 1950, och blev snabbt ett par. De fick barn 1951, Ing-Britt, 1952, Marita, 1953, Iren, och Leif 1955, samt Håkan, 1961. Jag, Johan, föddes 1965.           De hade det ganska fattigt under 50-talet. Mor var hemmafru, och far jobbade som typograf på en tidning. Han ägde under en kort tid även en gTV-affär. Ingemar var en spirituell och generös människa, som brydde sej mycket om andra människor. Han och mor bjöd ofta hem folk hem till sig. Far var en utåtriktad igångsättare och inspiratör, min mor var mer inåtvänd och tystlåten. De var två ganska olika människor.

Jag föddes 5 veckor för tidigt, den 5 maj 1965. Min familj hade precis flyttat ut på landet, Ekeby-Almby, strax utanför Örebro. Min pappa var orolig för min bror Leif, som hade hamnat i dåligt sällskap i bostadsområdet vi bodde, han hade börjat droga, fastän han var endast 10 år. I och med flytten till det stora huset på landet, så gjorde pappa och familjen en klassresa, dyra möbler köptes, vi ser ut som en överklassfamilj på ett fotografi. Pappa var stjärnförsäljare av böcker på Bonniers, och tjänade bra med pengar. Han hade också som förebilder ledare inom pingströrelsen; välbeställda personer. Hans favoritfilm var Sound of music, och han ville väl att vi skulle vara en liknande familj.
Jag kom till ett kärleksfullt hem, med 5 större syskon; Ingbritt född 1951, Marita, 1952, Iren, 1953, Leif, 1955, och Håkan född 1961. Så jag var ett omhuldat barn. I mina syskons rum spelades Beatles och Rolling Stones.
Mamma och pappa bjöd ofta hem folk från församlingen till vårat hem, dom lyssnade och stöttade folk med problem, och var goda förebilder.

När jag var ett år gammal lämnade de bort mej till min moster och morbror, för de skulle på husvagnssemester i Europa. I fem veckor var de borta, och jag undrar vad det satte för spår i mej, jag borde rimligtvis kännt mej väldigt övergiven och otrygg. Mamma hade en depression när jag var nyfödd.
Den första november 1967 omkommer min bror Håkan i en trafikolycka, han kliver ut framför en buss och träffas av en lastbil. Min syster Marita blir vittne till olyckan. Ingen krishantering kommer till stånd i familjen. Pappa äter valium och vill inte prata om min bror. Pappa har ett förhållande bredvid äktenskapet sen början, mitten av 60-talet, och han är även med andra kvinnor. Vi flyttar 1968 till ett annat hus i Glanshammar, några mil utanför Örebro, då familjen inte orkar påminnas om olyckan.
I det nya huset slår pappa på stort och helrenoverar på kredit, in med lyx.
Han startar en firma som säljer ljustidningar med en kompanjon.
Under dessa år har familjen 2 fosterbarn, Maggan, och Mia. Pappa utnyttjar Mia sexuellt, och han förtränger sin sorg över sin förolyckade son, vilket hela familjen gör. 
Mamma är fortfarande hemmafru, så det är henne jag är med på dagarna.
Min bror Leif fortsätter att ta droger. Pappa tar sina lugnande tabletter, och lever ett vidlyftigt liv ekonomiskt, över sina tillgångar, och företaget går i konkurs 1970. Samtidigt avslöjar mamma hans otrohet, och det blir skilsmässa. Vi flyttar in till Örebro, till ett stort hyresbostadsområde; Baronbackarna. Pappa flyttar ner till Trollhättan till sin kvinna, Siv. 
Mina systrar flyttar hemifrån, och Leif tas av barnavårdsnämnden till ett fosterhem, då hans drogande har förvärrats.
Området vi nu bor i vimlar av ungar, och det blir en stor omställning för mej.
Gårdskrig förekommer, och jag blir en ganska tuff pojke. Jag smiter från lekskolan, känner mej otrygg där. Mamma börjar jobba inom vården.
Jag träffar inte min pappa under en lång tid. Jag och min bror Leif umgås trots alla hans problem. Vi står varandra nära. Min syster Iren och jag står varandra speciellt nära. Hon var ofta barnvakt till mig.