1990:

Det är prövande att tänka på och att minnas det förflutna. Jag vet inte hur mycket mitt beteende, min livsyn, berodde på omognad eller på min bipolaritet. Antagligen en kombination. Denna vinter fortsätter jag att leva mitt bohemliv, läser och skriver mycket. Tar hand om mina älskade katter. Varför jag kan plocka ut socialbidrag under dessa år utan att söka jobb, är för att socialen tar hänsyn till att jag var så sjuk för några år sen.
Det hade varit bättre om dom ställt krav på mig. På en fest träffar jag en kvinna, Helene, som jag blir intresserad av. Vi stöter på varandra på stan i januari och jag följer med henne hem och vi har sex. Det är första gången på två år som jag är med en kvinna. Jag njuter inte känslomässigt av vårt sex, tycker att vi har för bråttom, och jag drar mej ur relationen ganska snart. Träffar Annika, och vi har sex, men det är inte lika intimt och bra som förr.

I mars under en träningsmatch med fotbollslaget så berättar jag för Anders om hans Åsas närmanden mot mej på festen förra sommaren. Han blir bestört, och förhör Åsa, och hon minns inte så mycket, men "erkänner" att vi två legat med varandra. Detta skapar en djup klyfta mellan mej och Anders. Fotbollslaget åker på träningsläger till Ungern, men jag hoppar av. Börjar må sämre under en tid. Åsas vänner kallar mej för schizofren.
I maj blir jag hett förälskad på avstånd i en kvinna, Hanna. Vi bestämmer träff, och promenerar länge en ljummen kväll, jag följer med henne hem. Nån dag senare på telefon deklarerar hon att det aldrig kan bli något mellan henne och mej. Detta gör mej olycklig, och jag tar avstånd från henne. I juni går jag på Anders och Åsas bröllop, det blir ingen rolig upplevelse, jag känner att dom inte passar för varandra. Jag tittar mycket på fotbolls-VM, men sverige förlorar tre macher i rad.

Under denna sommar håller jag mej mycket för mej själv, börjar skriva konstiga dikter, en slags automatskrift, ord som inte finns. Jag sitter mycket på Nya Konditoriet, och tanten som jobbar där ger mej gratis tårta, för hon verkar tycka synd om mej, att jag är så mycket ensam.
Jag läser boken Jag brinner, om Majakovskij, och dricker rödvin. Flyter hem genom stan.
Jag blir på slutet av sommaren uttagen i A-laget i fotboll, men det går inte så bra varken för mej eller laget, som under hösten åker ur division fem. I augusti går jag på krogen, dansar mycket, och träffar en kvinna, Ann-Sofie. Vi börjar umgås, men vi har inte sex.
Jag börjar på komvux, men lägger av efter några veckor. Jag mår inte så bra psykiskt, och Ann-Sofie tar avstånd från mej, säjer att vi inte ska ses mer. Detta gör mej än mer ledsen.
Jag behåller studielånet även fast jag har slutat skolan. Denna höst får jag suicidtankar, väldigt ihållande och starka. Jag stänger mej alltmer känslomässigt inför min psykoterapeut Carl-Erik, och går in i min egen bubbla.
Jag är kär i Ann-Sofie på avstånd och skickar passionerade brev till henne, men hon håller sej borta. Hon har gått tillbaka till sin förra pojkvän. Jag häller vatten i min Tv när jag vattnar en blomma. Kortslutning.
Jag firar julen ensam, och är besatt av Ann-Sofie. Jag ringer CSN och berättar att jag behållt studiemedlet. Januari går och jag är på väg att flytta från min lägenhet, eftersom det är en åldersgräns på tjugofem år, då det är ett ungdomsboende. Jag får hjälp av socialen att finansiera flytten, då jag har ganska frostiga relationer med min familj och Anders. Jag flyttar till en etta i ett bostadsområde någon kilometer bort. Lägenheten är väldigt kyffig, med endast ett fönster, och jag känner direkt att jag inte kommer att trivas där.
Men det är billig hyra. Saknar min förra bostad.

Jag träffar en kvinna, Tuija, vi har sex, men det blir ingen relation. Hon säjer att jag har väldigt vackra ögon. Jag blir denna vinter/vår alltmer manisk. I april går jag med Annika och hennes arbetskamrat Kicki på filmen The Doors. Annika och jag har kommit varandra närmare under våren, och vi går hem till henne och har sex. Dagen efter går jag på en kabare med en vän, där träffar jag Kicki, hon är elva år äldre än mej. Jag följer med henne hem, och vi har sex, jag sover över. När jag berättar för Annika om detta så blir hon otroligt besviken och bestört och tar avstånd från mej.
Kicki och jag fortsätter att träffas under maj, men det blir aldrig någon riktig kärleksrelation. Hon lämnar mej i början av juni. Jag mår väldigt dåligt av detta. En dag när jag ligger i stadsparken så drabbas jag av en smärre ångestattack, jag kommer plötsligt inte ner i mej själv känslomässigt psykiskt. Det är inte en psykos, men det är väldigt obehagligt.
Jag får också en väldig trötthet som sätter sej i kroppen. Denna sommaren festar jag mycket, lyssnar på Nick Cave och Blue for two, och är inte riktigt mej själv. Jag skriver mycket, och tillbringar mycket tid ensam. På slutet av sommaren går jag på krogen, och följer med en kvinna hem. Jag vandrar hemåt på morgonen, somnar, och vaknar med en allvarlig panikångestattack. Jag ringer Carl-Erik och Annika. Annika bara säjer att jag behöver professionell hjälp, hon vill inte ha någon kontakt med mej.
Jag börjar läsa svenska och engelska på komvux, och mår allt sämre under hösten.
Jag får psykotiska tendenser, glider in i väldigt ångestfyllda tillstånd. Men jag klarar studierna. Jag får problem med socialen, som pga finanskrisen vägrar att ge mej pengar.
På vintern mår jag riktigt dåligt och psykoterapin går allt sämre, Carl-Erik klandrar mej för mitt svek mot Annika.
Jag och Anders ses en del, men när han hälsar på mej så flyr min katter under sängen.
Han har väldigt starka aggressioner mot mej.
Jag slutar skolan i januari, och vandrar djupare in i dimman. Jag träffar en kvinna, Elisabeth, på en fest, men både hon och jag mår för dåligt för att det ska kunna bli något mellan oss.
Jag är olyckligt förälskad i en annan tjej.
Jag får allt starkare gränspsykotiska skov.

På sommaren 1992 så börjar jag ett beredskapsarbete på polisen som städare, men jag orkar bara jobba i några veckor och slutar.
Jag umgås med Anders och Lasse och två systrar, Helene, (och hennes syster minns jag inte vad hon heter), under denna sommar. Dessa två systrar är väldigt fundamentalistiskt kristna, och jag har också en osund kristen hållning. Annika vill träffa mej igen, men jag tar avstånd från henne, då hon inte är tillräckligt kristen. Det blir inget mellan Helene och mej utan vi skiljs åt på slutet av sommaren.
En sjuk och urspårad sommar.
Jag börjar jobba på ett daghem, men är alldeles för deprimerad för att klara av detta, jag slutar efter några veckor. En fröken behandlar en liten pojke väldigt illa, och detta berör mej väldigt negativt. Jag träffar tre kvinnor under hösten, men det blir inget av dessa kontakter då jag mår för dåligt.
Jag har en utmattning som sitter i kroppen, alla känslomässiga smärtor som blivit psykosomatiska. Jag tänker idag att jag borde sökt hjälp hos psykiatrin, och få en diagnos på min bipolaritet och få medicin. Men psykiatrin skrämde mig väldigt mycket 1986-87.
1991-92 är bland dom värsta åren i mitt liv.
I januari -93 är jag ett darrigt och skärrat spöke.