4:12

Med ens
växer det en ny lägenhet av tystnad
inuti den gamla tystnaden.

Persiennernas vinklar dunklare,
mattorna mörknar och dörrarna
sluts en efter en bakom tigande pelargoners oro. 

Väggklockans pendel stillnad. Mitt i minnet
vaggar tant över långsamma golv.
Släcker ännu ett rum.

Går djupare in
där glömskans visare
hela tiden pekar 4:12.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 441 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2018-11-06 09:16

Skriv ut
Spara som PDF

ResenärGenomLivet Jag blir mycket berörd av denna dikt...påminner om ålderdom och glömska... 2018-11-12

Annika J En genial dikt som jag läser som en dikt om åldrande, "en ny lägenhet i tystnaden". Bilderna är havande med mening, förstås kanske bäst av den som är mycket gammal..De mörknade mattorna, de tigande pelargonerna. Kan tolkas bokstavligt, och som symboler.Så släcker jag ännu ett rum, och det gör ont men den stillnade pendeln tröstar. "Vad är då en människa". 2018-11-08

ej medlem längre Och så tar jag Larz Gustafsson rätt ... 2018-11-07

ej medlem längre Eftersom texten omedelbart går i två riktningar i min läsning: digital tid och den judiskt kristna urkunden, så bestämmer jag mig för att läsa texten under påverkan från de fem Moseböckerna 4:12 och de fyra evangelierna 4:12, samt det bibelrum som föreslås av Lars Gustavzon, Apostlagärningarna 4:12. Och vad händer då med texten. Jag finner följande i min läsning: människan går ensam och inte ensam, men vet alltid var tjuren befinner sig (4:12 i digital tid). Texten blir liksom en förbön för människans utsatta tystnad (digital 4:12), offret släcks i aska, men blommorna som känner av ensamheten kommer att finnas efter 4:12( digital tid) och försöka hantera sin längtan efter nästa knopp. Lyssna efter hoppet, att efter vargtimmen kommer ljuset. Om jag nu skall sammanfatta min läsning så bestämmer jag mig för följande ankare. Ett är det icke existerande samfundet Lars Ahlin som jag tillhör: Och då blir texten: En förbön för människan. Det andra springer ur den text som Lars Gustavzon föreslår som vägledning. Och det formulerar jag som jag så ofta gör: Må ljuset skina över de sanna en dag. Alltså efter 4:12 - digital tid. 2018-11-07

Respons Fascinerande beskrivning av en miljö där tystnaden härskar och där tiden verkar stå stilla. 2018-11-06

Anya Så originellt språk. Faller för: * en ny lägenhet av tystnad * tigande pelargoners oro * glömskans visare En mörk inre lägenhet gestaltas...tänker jag. Den exakta tidpunkten i slutet är effektfull. 2018-11-06

Sefarge Tiden har stannat I tystnaden Och dina poesirader flyter så Fantastiskt fram mellan det! 2018-11-06

ej medlem längre Stilla flyter älven fram, blandar sig vattnet... fin dikt med ett poetiskt fokus 2018-11-06

objekt3 Skaffa pelargonier *skriver på lista* 2018-11-06

ej medlem längre Det finns så mycket ensamhet. Det löper som en röd tråd av mystik genom texten. Tycker mycket om ditt språk. Tanten som vaggar fram över golv som är långsamma. Slutet är fantastiskt. Gillar verkligen det här med glömskans visare och tidsangivelsen. Bravo Stefan! 2018-11-06

Nanna X Hu, just sådär känner jag mig när jag sitter här i min ensamhet i höstmörkret och flosoferar som en tigande tant... 2018-11-06

Larz Gustafsson Apg 4:12 2018-11-06

TrollTörnTrappan Likt en rysk docka av tystnader.... Hur gott om mörker förmår skydda mot mörkret utanför?!? Eller har tanten dragit sin sista persienn? 2018-11-06

DavidM Atmosfäriskt, med mystikens rökpuffar stilfullt inkorporerade i raderna. Olika tolkningar för varje genomläsning. Mycket bra. 2018-11-06