Lucina går i moln

Bakom ryggen,
en barnanäve av lycka.
Någon kommer aldrig se
hur jag blir gammal och liten
där jag går bort i ett tunt rött regn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 370 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2018-11-12 12:14

Skriv ut
Spara som PDF

TrollTörnTrappan "gammal och liten" = gripande kontrast!?! 2018-11-13

Eva Langrath Orden drabbar mig direkt. Den lilla barnahanden bakom ryggen och sorgen över den som inte får se barnets väg genom livet blir tankar som far igenom mitt huvud. 2018-11-12

ej medlem längre En finstämd text med mycket uttryck. Jag tycker som alltid mycket bra om ditt bildspråk. Sista raden helt fantastisk. 2018-11-12

henke_r Starka rader, Stefan. En väntan, en sorg, någon som glömdes bort längs med vägen, ett perifert öde. Det tunna röda regnet ger en färgsprakande inramning och sluter cirkeln. Snyggt! 2018-11-12

ej medlem längre Jag faller först rakt in i motsatser, eftersom inget är väntat: Sen börjar livet verka. Min son, som i ilska inte kan säga vad han är arg över. Mina föräldrar som längs dödens envetna glupskhet, dör stora till små. Nu väntar jag bara det tunna röda regnet. Det här kallar jag text. 2018-11-12

Nanna X Lucina var i romersk mytologi barnafödandets och de arbetande kvinnornas skyddsgud, skriver Wiki. Jag har slutat föda barn och jobbar inte heller för närvarande men går i moln gör jag ju, särskilt i november. 2018-11-12

DavidM En väldigt väl sammanhållen femrading. Genererar tankar kring att möta en människa en enda gång, utan vetskap om hur det ser ut då eller sedan. Det existentiella flammar till i denna text. 2018-11-12

Respons Kryptisk dikt som jag läser flera gånger utan att förstå. Det är den som är gammal som inte kan följa diktarjaget som går bort i regnet. Men vem tillhör då barnanäven av lycka? 2018-11-12

Magdalena Eriksson Yes powerboy tänkte jag skriva... barnet ger inte upp sin plats verkar det som i texten. Men en kan oxå läsa kopierat nedan som en rädsla för "Direktaren" tänker jag. HU. jag väljer att känna barnets näve... Någon kommer aldrig se hur jag blir gammal och liten där jag går bort i ett tunt rött regn. 2018-11-12