vandrar under tysta skyar
i en stad med öde gator och gränder
går förbi ett fönster
där en gammal kvinna sitter och väver
trådarna lyser och glänser
hennes sång ljuder som en bisvärm
medan hon väver våra livsöden fram
på ängarna växer språket vilt
medan hon sjunger
blomsterfrön dalar över markerna
Språket gror sakta
vandrar sedan i nya kläder
åter bland grödorna

*

Kommentarer på Ödets vävstol


Lars Hedlin - 2016-12-28 11:04
Så vackert är stilla nuet