Jag ser igenom
din händelsehorisont
Du är det svartaste hålet
i hela universum
Den kyligaste tyngdkraft
en själ kan uppleva

Förtäckt i mörkret
slukar du stjärnorna
Förbannad över
det bländande skimret
Längtande efter
en oändlig natt

Likt en kosmisk snöstorm
expanderar din kalla avgrund
Med en ogenomtränglig yta
kan ljuset aldrig fly dig
Och du behöver aldrig mer
vara skräckslagen att
förlora mig igen
någonsin

För jag ser igenom
din händelsehorisont
Du var den ljusaste stjärnan
i hela universum
Den varmaste himlakropp
en själ kunnat uppleva

Synlig i mörkret
höjde du stjärnorna
Förtrollad över
det bländande skimret
Längtande efter
en oändlig dag

Och likt en kosmisk solstorm
kollapsade du så dramatiskt
Ditt pulvriserade hjärta av
gravitationell singularitet
känner den oändligt
krökta rumstiden
där vi fastnat
för evigt