Hur uttalar vi våra liv?
Andning
är lättnad
som kräver ständig bekräftelse
Puls likaså,
ävensom ätande
Vila och lättnad
måste underbyggas
av ständig aktivitet
men i rymdens mörka utsagor
samlas intet
under heliumugnarnas dånande tystnad
Årtusenden ligger på rad
i årmiljoner av enslig ohet,
vibrationslösa
i förevolutionära årmiljarder
och årmiljarder
är en tung famn att slutas i
Inget annat än intet
är tillräckligt
för att vara dess upphov
Därur stiger våra kroppar
som förexistentiella skrifttecken
Hur uttalar vi våra liv?
Är DNA-sekvensering den semantik
som bänder upp
detta språks religiösa etymologi
och lämnar sikten fri?
Morgonstelhet
är förebud om likstelhet
Ett hårdnackat sinnelag blänker
under kalla stjärnor
Minnen sluts
i migsvetsade klot av mörker
Det finns inga sprickor
i tidens yta