I mataffären, den funktionsnedsatte

unge mannen - hälsandes på alla han ser.
Så vänlig och varm. Skulle kunna vara en
medverkande "i en annan del av Köping."
Hans blick skickar sol rakt ner i mitt trötta hjärta. Jag lyser upp, ger ett leende Hej! tillbaka. Det råder ljuvliga energier bland
Coops specerier. Vem är det som är värst handikappad... han? eller vi som går förbi
och inte låtsas om varandra?
Vi är snärjda, instängda i grå konvention,
iskallklibbig slentriansk ljummenhet.
Han strålar meningsfullhet omkring sej.
Gnistrar självklar godhets själfulla vibbar.