Visst är det svårt
När trycket över bröstet aldrig lättar
Och visst är det svårt
När sorgen brinner bakom ögonlocken

Men ingenting är så svårt som att höra det hon yttrar.

Visst gör det ont
När metallen korsar venen
Och visst gör det ont
När lågan är så intensiv

Men ingenting gör så ont som att aldrig få höra ett "förlåt mig".

Visst är det sorgligt
När den sista tabletten tar sig ner längst strupen
Och visst är det sorgligt
När rälsen ligger så kyligt mot ryggraden

Men ingenting är så sorgligt som när hennes kärlek är slut. Och jag har blivit obetydlig.