Någon endaste natt bland tusen andra
unnas honom en flykt till sömnens rike.
Månen målar hans panna slät i vitaste guld.

Någon gudomligt sinnad av godhet lossar
drömmens färggranna band från jordens fästen.
Orons tunga ballonger sjunker darrande ner.

Andetagen får vandra lugna, lika
hjordens fredligt betande lamm på tysta ängar.
Inget rytande lejon hotar hans hjärtas frid.

Måtte det honom unnas att en gång vila
som elefanten trygg i savannens skugga.
Sömnlöshetens hyenor tröttna må på sitt rov.

Verkligheten skall formas till slut i drömmen,
då i en månljus natt han må friden finna.
Någon har redan ordnat sömnens himmelska säng.