Känslan
av denna anatomis
krympande tidsutdräkt
utlöser alltfler plötsliga pauser
på stället;
hypnotiska sagostunder
med boken nedvikt i knäet,
blicken höjd över horisontplanet,
vid de magiska bildspelen
i kraniets förslutna
biosalong
där jag svävar
bergmanskt allena,
trollbunden
av somnambuliska sekvenser
ur de sextioåtta årskrönikorna,

hukande i ruelse,
sprittande i glädje,
hajande i förvånad

tills spiralförloppet upp
genom nuet,
likt infernalierna
i Terry Rileys Untitled Organ*
på ett harmonium
i ett loft på Manhattan 1966
kuggar i den celesta mekaniken
och återför
min sinande sinnesnärvaro
nerför knaggligt betydelsebärande
symboler
över vita ytor
i Frances Yates Art Of Memory**

och härets
ofas
med nuet
bär åstad

*Terry Riley: Untitled Organ (1966) ur Keyboard Studies
**Frances Yates: The Art Of Memory (1966)