2014: Den bipolära manin kanske kan jämföras med ett amfetaminrus, jag vet inte har aldrig

använt droger. Jag vaknade dessa dagarna och var PÅ G. Tog en hemrullad cigarett och kände att allt var möjligt i livet. Därmed inte sagt att mitt tillstånd bara var sjukdom, men jag var bara för mycket igång, exalterad och euforisk.
Jag bor kvar i det halvmoderna hus som jag hyr ute på landet, tillsammans med mina 4 katter plus kusinens katt, Andersson.
Jag dejtar en kvinna, Helena, som jag spanade in i kyrkan i julas. Hon är klart annorlunda, mycket shysst, en främmande fågel i stan.
Vi gillar varandra på en gång.
I slutet av januari så har Lasse och jag haft en fixardag och han kör hem mig.
På köksbordet ligger en lapp skriven av min hyresvärd Stefan Olsson: "Se till att försvinn härifrån ditt jävla psykfall!" Jag blir häftigt illamående och går ut och kräks. Lasse visar vilken fin vän han är och tar hand om mig.
Han är dessutom psykiatrisjuksköterska.
Jag tar ett gäng lugnande atarax och hämtar mig. Nån eller några av katterna har kissat inne, det är därför hyresvärden är förbannad.
I hyreskontraktet står det att jag får ha högst 2 katter, så det är bara för mig att packa och dra.
Min mamma har halkat och brutit lårbenshalsen, och är så pass dement att hon inte kommer att återvända hem till sin lägenhet. Så jag kan bo där tills jag har hittat något eget. Två av mina systrar, Iren och Marita fångar in mina katter och ger dom till katthemmet, utom Miranda som bor hos mig. Jag fattar det som att det är en tillfällig lösning och att jag ska få tillbaka katterna när jag har löst min boendesituation. Månaden som följer är mina två systrar som två höga militärer med uppdraget att det inte får finnas nån som helst disk. En förnedrande behandling. Jag behöver alkohol varje dag för att lugna ner mig, och bemöter mina två systrar med ignorans och nonchalans. Säljer mammas prylar hos en antikhandlare för att få pengar till öl och cider.
Jag börjar också leta burkar. Jag är HÖG i min mani och mår SKITBRA!! Helena och jag är tillsammans och vi är hemma hos henne.
Det tänder till sexuellt och vi har det riktigt bra.
Mycket humor. Mycket skön dialog. Jag är kär för första gången på mycket länge.
Syskonen tar initiativet att jag ska få kontakt med socialpsykiatrin och ha besök av två boendestödjare. Jag är så hög att jag är intresserad utav att träffa allt och alla.
En kväll och natt i slutet av februari så får jag den briljanta idén att möblera om mammas lägenhet. Jag hänger tavlorna på sniskan och när systrarna får syn på det så blir de tokiga och kör ut mig. Jag flyttar hem till Helena.
Vi har några mysiga, häftiga veckor. Jag har samlat på mig en massa prylar som jag har i en garderob. Helena blir trött på mina pinaler men vi har det skönt i sängen. En dag så följer jag med henne till apoteket. På ren impuls så fyller jag en påse full med varor och blir ertappad av en personal. Jag försöker dra en genomskinlig vals att jag är tankspridd, men vakterna går inte på det. Läget mellan Helena och mig blir alltmer spänt. Ingen bra idé att ha en aktivt bipolär människa som inneboende.
Men vi tycker om varandra. Ingen utav oss vet om att jag är manisk. Jag flyttar hem till min bror Leif, några dagar till att börja med.
Jag söker efter en lägenhet men får inte napp.
Och jag håller på fixar och donar med alla mina prylar i alla mina kassar.
Den 1 april så ska jag gå till Helena och betala en mindre skuld. Men jag har för lite pengar och jag vill inte bli utskälld. Jag tar en promenad till härbärget Gnistan, jag har en bekant där, men jag går vilse. Jag röker en cigarett, och sen börjar hela världen svaja, jag blir svårt yr. Sen förstår jag att det är psykosvarning, jag sätter mig på huk och andas djupt långsamt. En man kommer fram till mig och frågar hur jag mår. Det är OK svarar jag och mannen ställer sig en bit bort och observerar mig. Sen är det blåljus från ambulans. Efter undersökning så slussas jag till psykiatrisk avdelning 2, där jag har varit förr.
Jag vårdas där i 3 veckor drygt, och jag får efter 30 år äntligen diagnosen bipolär.
Min mani fortsätter på avdelningen, läkaren sätter inte in medicinen lithium som jag hade behövt. Helena besöker mig. Vi har sex på toaletten. Torsdagen den 25 april blir jag utskriven. Bor hos Leif några dagar.
På lördagen blir han och jag väldigt osams om någonting. Jag bor hos Iren lördag natt.
På söndagen åker jag till Helena, vi fikar halva dagen och pratar. Lasse är där också.
Under dagens lopp så kommer jag på den dumma iden att sova på Lasses vind.
Vi åker hem till honom på kvällen. Han ska titta på Beck så jag tar en sväng till en närliggande krog. Jag tar några öl och pratar med en grupp människor där. Vid halv 11 så går jag hem till Lasse, och vi hämtar en madrass i hans bil.
Jag inkvarterar mig på vinden och Lasse manar mig att vara tyst, för hans sovrum är rakt under golvet. Jag lägger mig ned och försöker komma till ro, men det kryper i kroppen så jag ställer mig och tar några försiktiga steg, och det knarrar i golvet. Upp kommer Lasse och skäller ut mig efter noter. Jag ringer Helena men jag kommer mig inte mig för med att fråga henne om jag kan sova hos henne.
Jag lägger mig ned på madrassen och sen exploderar mitt huvud i en psykos som heter duga. Jag tar madrassen och ställer mot vindsförråddörrar utav trä, hela husets kärna är utav trä. Tar en aftonbladet och knycklar ihop framför madrassen, och så tänder jag på.
Sen hastar jag nedför trapporna och ut på trottoaren. Där kvicknar jag till ur psykosen och inser vad jag har gjort. Ringer 122.
Elden tar sig ordentligt men brandkåren lyckas släcka brasan. Ingen kommer till skada.
Jag vandrar lamslagen och chockad västerut, tänker sova ute i skogen i trakterna där jag växte upp. Jag inser det hopplösa i situationen och ringer polisen när jag är i bostadsområdet Markbacken. Dom plockar upp mig, och sen blir det till att sitta i en trång arrestcell. Det är inte trevligt. Jag får panik och tendenser till psykos, mycket för att jag inte kan sova.
Efter ett par dygn så blir det häktesförhandling.
Jag mår bättre på häktet, men det är så klart påfrestande att vara inlåst på obestämd tid.
Jag umgås med 5 stycken andra fångar på frigångarna på en rastgård.
Helena besöker mig och jag får en bok om sex i födelsedagspresent av henne. Min ena boendestödjare kommer också och hälsar på.
Sen blir det en så kallad P:sjua, alltså en kortare sinnesundersökning nere i Göteborg.
Tillbaka till häktet. Sen en tingsrättsdomstol som jag inte minns så mycket av, men det var antagligen jobbigt, så jag har förträngt det.
I början av juni så åker jag på en längre rättspsykiatrisk undersökning i Göteborg.
Där gick det bra till att börja med, jag var manisk. Efter en 10 dagar så sjunker jag i mående. Manin mattas av och jag går ned i depression och gränspsykos.
Transporteras till Örebro rättspsyk.
Jag börjar gå i tiotusen bitar.