2014:

Sommaren och halva hösten är gränspsykos och depression. En hemsk mardröm som man inte vet hur man ska kunna vakna upp ur.
Jag är inlagd på RÄTTSPSYK...hur fan gick det här till!? Jag får en briljant psykolog, en eklektiker, och en väldigt fin människa.
Samt att jag går i ECT-behandling.
Jag hämtar mig under senhösten och kommer först till en ny avdelning och sen ännu en ny bra avdelning. 2015: Jag mår bättre och slussas ut till en lägenhet i socialpsykiatrins regi, ett hemskt litet rum med toalett, plåtfasad och svindyr hyra. Jag skriver en insändare. En bra sådan.
Jag borde ha tackat nej till detta boende, men jag kan samtidigt inte bo på en psykavdelning.
Buller och oväsen i närheten, ungdomar som kör racing på köpcenterområdet, plus en rullande bilstereo vars bas slår igenom mina väggar. Sömnbrist är den värsta triggern för min bipolaritet. Jag känner av det direkt.
Polisen kan inte göra någonting.
I början av oktober så mår jag så pass dåligt att jag blir inlagd på psykavdelningen igen, gränspsykotisk och deprimerad. Plus med påslag utav mitt psykosomatiska trötthetssyndrom som jag haft sen 1991.
Stannar där under hösten och blir sen flyttad till avdelning 8 på Örebro rättspsyk. 2016:
Efter en månad där så kommer jag in i ett väldigt bra tillstånd, jag är kreativ och bedriver en god process med psykoterapi. Gråter och bearbetar min pappas suicid 1976.
Jag mår bättre än på flera decennier.
Det är oroligt på avdelningen. Ett par patienter som inte mår bra, så jag beslutar att flytta tillbaka till rummet. Gör så i början utav april.
Mår till att börja med bra "hemma" . Har ett par vänner och några syskon, men umgås inte med dom. Jag får god kontakt med Mia som hör av sig. Hon var fosterbarn i vår familj på 60- och 70-talet. Hon är fin och förstående.
Jag får sömnbrist igen och klappar ihop i början utav juni. Blir inlagd på avdelning 6, där jag var från början. Min kreativitet är som bortblåst och jag försöker bara att hålla huvudet ovanför ytan. Jag erbjuds att hyra en stuga i Hidingsta, som ligger 15 km sydost om Örebro. Jag mår inget bra under sommaren. Tackar ja till stugan i alla fall. Jag flyttar in i slutet av juli. Det känns som att jag är utanför mig själv, men börjar inreda och skaffa möbler.
En dag i augusti när jag går in på toaletten så är det lilla fönstret fullt av flugor, alldeles svart, tusentals, fast jag hade dörr och fönster stängda. Mycket konstigt. Jag känner en orosvibb i stugan och får senare reda på att tidigare hyresgäster levt ett milt sagt stökigt liv. Jag är känslig för olika slags energier.
Det går inga bussar på kvällar och helger till stan och jag blir ganska isolerad, samtidigt som jag bråkar med kommunen angående skräp på tomten, och skriver en insändare.
Under hösten går jag både i psykoterapi och psykiatrisk fysioterapi. Den enda människa annars som jag har kontakt med är min nya vän Björn. Han är snäll, empatisk och intelligent. I slutet av november så konstaterar jag och min fysioterapeut Lars-Åke att jag har utbränningssympton. Jag går omkring och är spänd utan att tänka på det. Jag sover inte bra.
2017: Mår bättre från och med jul, och inreder en del. Får sömnlöshet i slutet av februari och åker in till psykakuten. Blir inte inlagd pga att jag är inskriven på rättspsyk fortfarande.
Mår bättre i mars och i april sker terrordådet på Drottninggatan. Det triggar igång en väldig stress i mig, precis som det har varit vid andra katastrofer. Jag sover dåligt och får känningar utav mani. I mitten av maj, en fredag,j så slår gränspsykosen till och jag ringer ambulansen.
Jag läggs in på rättspsyk på söndagskvällen, efter att jag har hotat med att bränna upp stugan i fall jag inte blir inlagd. Jsg har inte sovit på 40 timmar. Den manlige sjuksköterskan säjer till mig: god natt och sov gott, här händer dig inget.
På måndagen, fortfarande trött och sjuk, så ber jag en manlig skötare om lite tvål och en tvättid. Jag får ett arrogant blankt nej. Jag ber en gång till och får en liten skvätt tvål, för den här gången. Jag är inlagd i en vecka. Ber en kvinnlig skötare om tvättid och då är det inga problem. Jag hämtar mig någorlunda under veckan. Hemma igen så rapporterar jag den manlige skötarens attityd och bemötande till enhetschefen, läkaren och verksamhetschefen,
plus ett giftigt sms till skötaren. Jag känner mig utbränd vid det här laget, trivs inte i stugan för jag är för isolerad. Trivs inte med mitt liv.