Kärleken gråter stilla i Hallonbergen

Nej men se här kommer den paranta Moralmajor Knorrevippa, och hans famösa Fröken "motherfucker" Silverfisk. Dom har varit på Kaos-är-granne-med-Gud-Konstvandring på Stureplan. Dom är halvfulla redan på blanka söndagen klockan 15... Prins Pillesnurr brakar på med sin något fräna och mondäna storstadskungliga charm. Det börjar båda lite illa... Solen kommer in från nordväst. Kärleken gråter stilla i Hallonbergen, i den alldeles enkla naturliga glädjen hos ett tonårspar i stormande förälskeles tillfälliga lä.
Nacka Skoglund trollar bort några gnagare till på Råsunda, och får Poliseskort hem till Skånegatan, Söder. Söderbröder glöder. Hammarbyyy! Hammarbyyyy!! Det är stort att vara människa. Helig den frid. Broderskap. Vindarna som talar sanning, och den vitala galenskapen som väcker dom döda. En ambulanshelikopter lyfter från USÖ:s tak, och mannen som skriver detta ber en bön, i året anno 2016, söndagen den 20 mars, klockan 15:21. Du ser djupt i mina ögon och ser kärleken tala brinnande sanning. En outlöst fullständigt okontollerbar helig vrede ligger under den harmoniska välorganiserat snälla ytan. Sverige, lever du? Frontalkrocken mellan ont och gott, överallt, konstant. Vem är du, och vad vill du människa? En liten pojke på lekplatsen i Stadsparken, Örebro, är lycklig i alla fall, med ögon himmelska. Där borta vid ån kan jag skymta Evert Taube och Astrid Lindgren gå arm i arm. Rönnerdal och Emil hissar en flagga med ett hjärta på. Det finns en del människor som avskyr och hatar dej.
Du ler, du bryr dej inte ett jävla dugg. Kärleken vaktar dej ömt och tyst. Vi är ståndaktiga heliga dårar. Det blixtrar i våra undersköna ögon. Vi dansar fram på trottoarerna, skrattande, brillianta. Samhället och världen är en bluff. Kom, jag ska ge dej en kram, för jag älskar dig något obeskrivligt.