Jag har berättat det för dig förut och nu har jag gjort det igen. Du minns det kanske inte, men en smula förut var vi vänner. Vi tydde oss till varandra. Ofta nog var vi antingen hos varandra eller i varandras sällskap såväl mera här som där. Ibland när vi varit ifrån varandra någon tid, en dag eller några månader och kanske år, har en tanke och känslor gått till just dig och hur det var då. Fast det nog är omöjligt nu att ens försöka skapa något igen av känslan som fanns då. Finns ändå saknaden i mer tillåtande eller som förlåtande stunder. Fortfarande kan jag komma på mig med att besöka samma platser, gator eller fik och restauranger vi besökte tillsammans. Men det kan också se så annorlunda ut mera nu. När en snutt musik hörs kan det hända att tanken dröjer eller en bit mat, kanske en dryck kan slå an en sträng i minnet av ett mera förut. Det händer att jag tänker mig ett samtal, som om du ännu fanns att tala med, bara sådär. Saknaden kan vara ett sådant som ännu oläkt sår.