Det omedelbara intrycket:
Solida glaskroppar
i antispetiskt ordnad aritmetik
genom perceptionens mönsterfaiblesse

Trots att vi förstår
fyller vi drömska dagar
och nakna nätter
med målat, solitt glas;
kropp efter kropp,
hungrande efter skönhet
och syfte och förverkligande,
kvinnligt och manligt

och handlar därefter
i dessa med köttvävnad utfyllda
blodiga rum,
genombrutna
av senor, muskler, nervbanor;
geomsköljda av körtelvätskor,
i överdragsskinn
som stramar sensuellt
över bröst och aschlen

Alas, lika illusoriskt är det liv
detta hudsäcksinslutet blodiga
slamsande
rör sig genom,
mellan sitt vällustiga blivande
i någon annans ivriga
satsande
i det kategoriska imperativets
gnälligt stångande rytmik
och ett svartpinat bortdöendes bordun
i eget förfall

Det solida glasets skimrande lögn
är en lekfull fortsättning
på Big Bang

Ett uppkaxat, malignt narcissistiskt
trumpetande
i atlantnatten
båtar föga
när kropparnas ryckiga köttsligheter
förmultnar
som en sladdrig flock Phallus impudicus
i mellansvenska septemberskogars illalukt,
och allt återgår

Det svävar en tystnad
bortom tystnadens approximation

En tyngdlöshet sjunker
bortom viktlöshetens idé

Identitetslösheten expanderar
andlös
ur jagets substanslösa lögn

medan avsiktslöshetens oskuld
dock genomsyrar
ett universum utan uppsåt